Varför finns kampanjen?

Det är länge sedan flyers och telefonkedjor var våra huvudsakliga informationvägar. Idag dominerar digitala kommunikationsmedel, i form av sociala medier, som kontrolleras av multimiljardärer med mer eller mindre öppet fascistiska imperieambitioner. De politiska konsekvenserna av detta skifte kan knappast överskattas.

Istället för ett fritt meningsutbyte under gemensam kontroll har dagens sociala medier (förutsägbart nog) blivit till en dystopi av fullt genomförd massövervakning, som kartlägger ditt minsta klick och har en dossier om alla dina kontakter, och som med ogenomskådliga algoritmer kontrollerar informationsflöden och bestämmer vem som får se vad , och som hellre serverar dig konsumtionsstimulerande affektivt innehåll än dina alltmer avlägsna vänners tynande inlägg. Nätjättarna snärjer sina användare i allt hårdare och stramare tyglar, efter att alternativen ute i det fria sedan länge är i praktiken utkonkurrerade.

Den som besitter bara en gnutta politisk fantasi inser snabbt att i denna teknikpolitiska situation är vi aldrig längre bort än nästa val från att dagens insamlade data och viralmedia, i en fascistregims händer, blir politiska utrensningar, desinformationskampanjer och pogromer. Redan dessförinnan har nazister i “yttrandefrihetens” namn tillåtits härja fritt på plattformarna och få sin propagande inte endast tolererad utan aktivt promotad och pushad till en större publik.

Om det fanns ett offentligt rum på internet, har det nu blivit fullständigt privatiserat, vilket också lett till en alldeles absurd allokering av resuser. Fantasirika teknikhärskare vräker miljarder hit och dit för att upprätthålla illusioner om evig expansion, nu senast genom ofungerande “AI” som prackas på allt och alla och slukar el, vatten och kapital, utan någon ände i sikte.

Mitt i allt detta vill vi kanske bara kunna prata med varandra och sprida info om nästa demo, utan att traska med i tech-fascimsens segertåg. Situationen är alarmerande akut.